Fortsätt till huvudinnehåll

Filmrecension: It might get loud

En riktigt trevlig dokumentär ( +++ Bra, en film som lämnar god eftersmak) med tre stora gitarrister:
  • Jimmy Page (Led Zeppelin)
  • The Edge från U2
  • Jack White från The White Stripes
För mitt vidkommande så är Page den outstanding störste i gruppen. Men de möts och samtalar otvunget och okonstlat i och kring den sexsträngade demonen och älskarinnan.

Trailer


Oförglömligt ögonblick

Mitt absoluta favoritögonblick i dokumentären är när den 60-åriga Page hukar sig efter den lågt hängande gitarren, kör ut underkäken och vevar igång riffet ifrån "Whole lotta love". Man ser hur ljuset tänds i ögonen hos de övriga i sällskapet. Ingen av The Edge och Jack White kan dölja ett småleende när de intresserat följer legendaren.
Fantastisk fascinerande scen. Här ett klipp just därifrån, tyvärr lite avkortat:


Och det är ju ett av de stora monsterriffen!

Led Zeppelin

Led Zeppelin är ett band som jag allt oftare kommer tillbaka till, kanske är de de bästa? Under åren som min musiksmak har breddats så har Zeppelin också visat sig finnas där... Framför allt den första halvan av deras karriär är fantastisk, sedan när droger och sprit sakta börjat förtära och förgifta deras talang och hunger så är det mer fläckvis man hittar guldkornen.


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
+++++ Världsklass, mästerverk, måste ses
++++ Utmärkt, en riktigt bra film, bör ses
+++ Bra, en film som lämnar god eftersmak
++ Godkänd, en film som är ok på TV, men blåsning på bio
+ Underkänd, näe - undvikes som pesten!
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Populära inlägg i den här bloggen

Alliansens valaffischer redux

Nu har Alliansen släppt sina affischer. Jag tycker de är skitsnygga, valet av bandspelarsymboler för att klargöra valet mellan framåt med Alliansen och snabbspolning bakåt med de RödGröna är riktigt bra: Men låt mig föreslå en också... Rösta Pirat     Mer om... Politik Bodströmsamhället Piratpartiet FRA-lagen Kultur Upphovsrätten //Zac, påminner om min bloggläsarundersökning Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet , övervakning , privatliv ,  Politik , Boströmssamhället , Alliansen , valaffisch , humor , ironi   A B 1 2 , E x 1 , SvD , DN
73 kommentarer
Läs mer

Fula feminister?

Fula feminister? Njaa, de finns säkert givetvis. Det fulaste med feminismen är väl dock ideologin i sig som kommer till ytan här: Mer om... (anti)Feminism Jämställdhet Politik Marklundsfejket Om bloggen Annika Östberg Deasy //Zac, påminner om min bloggläsarundersökning Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet , antifeminism , feminism , politik , genus
65 kommentarer
Läs mer

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...
63 kommentarer
Läs mer