Fortsätt till huvudinnehåll

Filmrecension: It might get loud

En riktigt trevlig dokumentär ( +++ Bra, en film som lämnar god eftersmak) med tre stora gitarrister:
  • Jimmy Page (Led Zeppelin)
  • The Edge från U2
  • Jack White från The White Stripes
För mitt vidkommande så är Page den outstanding störste i gruppen. Men de möts och samtalar otvunget och okonstlat i och kring den sexsträngade demonen och älskarinnan.

Trailer


Oförglömligt ögonblick

Mitt absoluta favoritögonblick i dokumentären är när den 60-åriga Page hukar sig efter den lågt hängande gitarren, kör ut underkäken och vevar igång riffet ifrån "Whole lotta love". Man ser hur ljuset tänds i ögonen hos de övriga i sällskapet. Ingen av The Edge och Jack White kan dölja ett småleende när de intresserat följer legendaren.
Fantastisk fascinerande scen. Här ett klipp just därifrån, tyvärr lite avkortat:


Och det är ju ett av de stora monsterriffen!

Led Zeppelin

Led Zeppelin är ett band som jag allt oftare kommer tillbaka till, kanske är de de bästa? Under åren som min musiksmak har breddats så har Zeppelin också visat sig finnas där... Framför allt den första halvan av deras karriär är fantastisk, sedan när droger och sprit sakta börjat förtära och förgifta deras talang och hunger så är det mer fläckvis man hittar guldkornen.


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

+++++ Världsklass, mästerverk, måste ses
++++ Utmärkt, en riktigt bra film, bör ses
+++ Bra, en film som lämnar god eftersmak
++ Godkänd, en film som är ok på TV, men blåsning på bio
+ Underkänd, näe - undvikes som pesten!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings