14 maj 2016

Fortsatt okunskap om Ådalen...

Alltså... 

Ibland blir det nästan för mycket... 
Bilden ovan är från LO's FB-sida tidigare idag. 

I en diskussion kring Ådalen så skrev jag för länge sedan: 
"Hela min egna bevekelsegrund ligger i att nyansera och göra bilden lite större än att "svensk militär avrättade hungriga svenska arbetare i Ådalen 1931". Har jag 100% rätt i allting, nej, men med tanke på de reaktioner jag får från vänsterhåll när jag påpekar lite av de faktiska omständigheterna kring händelserna så är okunnigheten kring händelserna rent av förlamande stor..."
Och hur skulle en förlamande okunnighet kunna tydliggöras bättre än vad LO uppvisar här? De tror på sig själva om ett fredligt protesttåg som möter hett bly från högern. Historierevision är som kraftfullast när människorna bakom inte ens vet om det själva. Sorgligt. 


------- 

Ett Ådalen i annat än blodrött ljus...

Först och främst måste man beklaga de döda och sårade. Oavsett skuldfråga så är detta en riktig tragedi som påverkar oss än idag.

Nyanseringen börjar?

Man bör i sammanhanget ändå nyansera lite genom att prata mer om upploppen som föregick, stenkastningen, misshandel av strejkbrytare etc? Det var en kraftig och omfattande maktstrid mellan de som ville ta till våldsamheter (kommunisterna m fl) och de andra (socialdemokrater m fl). Kommunisterna hade sett till att man lagt ner arbetet på Graningeverken (för att det föregick en konflikt på Marma-Långrörs AB:s sulfatfabrik vid Marmaverken i Hälsingland - och Graningeverken ägdes av en man med samma efternamn, logiken är onekligen lite oklar...) - detta fördömdes faktiskt både av SAP och LO.

Motståndet...

 Strejkbrytare krokades fast och vinschades upp i lyftkranar och några av dem fördes som fångar till torget i Kramfors, där de förevisades som klassförrädare och blev förhörda under rättegångsliknande former, allt under överinseende av den lokale kommunistledaren Axel Nordström, utbildad vid en sovjetisk partiskola. 
(Källa.)

Kommunisterna - inga måltavlor

Det var också kommunisterna som gick i fronten i det våldsamma tåget som var på väg för att göra upp med arbetarna i arbetarförläggningarna. Det var ett blodbad av betydligt rödare nyans i luften... Detta var upprinnelsen och det som mötte militären på plats som gjorde vad de kunde för att förhindra och kontrollera folkmassan. Trots varningsskott och muntliga order så fortsatte folkmassan att pressa på. Det var också rikoschetter som dödade de flesta (alla?) när väl skotten föll - ett väl så tydligt tecken på att direkt verkningseld verkligen försökte undvikas så gott det gick. Att skjuta i marken framför demonstrationståget var vid tillfället inte klokt, men inte heller helt korkat. Uppsprutande jord och sand hade nog kylt av dem rejält. Tyvärr så rikoschetterade kulorna och ställde till med det blodbad som är så omtalat.

Ett allt farligt samhälle

Militären var det enda som samhället kunde sätta upp mot upplopp vid tiden - smart, nej - och att sätta en nervöst nervsjuk som befäl och att huvudelen av hans män var unga, oerfarna män runt 18-20 år hjälpte knappast att förhindra de tragiska följderna. Det var en bra lagstiftning som många år senare kom ur tragedin, något som tyvärr den blinda och vanvettiga skräcken för terrorism idag delvis satt ur spel. En tragedi i linje med den nedmontering av rättssamhället som vi sett bedrivas de senaste tio åren - vilket är grunden till ett farligare samhälle.

En ny start

Det var också de olycksaliga händelserna sedan som kanske var den gödning som behövdes för det framtida folkhemmet. SAP gick nämligen oerhört styrkta ur detta, valet därpå avgjordes delvis av denna fråga och SAP fick en regeringslängd utan motsvarighet någonstans i världen. Våldsanvändningen blev ett ickealternativ för den breda vänsterrörelsen ända tills dags dato. SAP tog vid tiden en mycket klok och förståndig ställning till händelserna. Något som dämpade upprördheten och som efterföljdes av en lätt chockerad tystnad som möjliggjorde grundläggande förändringar som vi varit betjänta av ända in i dagens samhälle. Arbetsgivarna var lika chockade de och man började så smått bygga på det som skulle bli den svenska modellen. Något som varit helt omöjligt innan garden släpptes ner av alla parter efter Ådalshändelserna.

Mota kommunismen i grind!

Per-Albin Hanson och den socialdemokratiska regeringen fördömde också händelserna i Ådalen och benådade inte heller kommunisterna som dömts för våldsamt upplopp. SAP såg helt enkelt detta som kommunisternas fel vid tiden. Per-Albin Hanson kommenterade detta senare samma år:
"Vilja vi inte gå våldets väg, då skola vi inte heller låta de oansvariga elementen ta ledningen i arbetarklassens kamp. Jag måste säga att i Ådalen var flatheten stor mot kommunisterna."
Kampen mot kommunismen gav också socialdemokratin framgång ända fram tills Mona Sahlin beslöt sig för att bjuda in dem till regeringssamarbete och inflytande över socialdemokraternas politik inför förra valet. Hoppas det var sista gången...

Slutligen

Tyvärr så har historien om skotten i Ådalen 1931 också "kidnappats" av olika ideologier, förvrängts och klipp och klistrats om tills det idag är svårt att få en samlad bild av vad som egentligen hände. Bilden av arbetare som slåss för att få bröd och vatten på bordet till sina hungriga barn var lite för bra för att inte SAP och LO skulle stjäla den - för fem år sedan så fick inte ens kommunisterna och syndikalisterna vara med på 75-årsdagen tillsammans med Socialdemokraterna... Vilket onekligen är lite konstigt då de fallna var tre kommunister, en syndikalist och blott en socialdemokrat... 

Svårsmält

Det är också vänsterns historierevision av händelserna i efterhand som jag har så förtvivlat svårt för. En rasande massa som var på väg för att misshandla, om inte ännu värre - lyncha, de strejkbrytare som mer eller mindre gömde sig i arbetarbostäderna.
Hade det varit bättre att släppt igenom den rasande folkmassan som inte ens värjde för hot och skott i luften?
Vem hade ansvarat för de människors liv som trodde sig sitta i skydd i arbetarbostäderna?
Det är lätt att sitta i en bekväm skinnsoffa som jag och moralisera över händelser 80år tillbaka i tiden. Men ansvaret för de döda ligger främst tungt på en mycket olycklig händelseutveckling och mycket olycksaliga beslut. Som den unga kvinnan Eira Söderberg, som nyfiket stod och tittade på i falsk säkerhet på sin egen gård.

Politiseringen är av ondo...

Historien ger oss mycket att lära – såvida vi håller båda ögonen öppna. Kunskap ger insikt, men kunskapen får inte hämtas från ena sidan allena. Det är ett stort problem idag för debattörer, politiker och oss bloggare.

Läs gärna mina blogglänkar nederst för just en hel del sådana politiskt djupfärgadeblogginlägg med en kraftigt ideologisk historiebeskrivning.

Än mer om...

(anti)FeminismJämställdhet
PolitikMarklundsfejket
Om bloggenBodströmsamhället


//Zac
EDIT: Byggt ut detta blogginlägg lite, insiperad av bl a No Size Fits AllKonservativa tankar, en krönika i Sydsvenskan samt Wikipedia och givetvis av Annarkia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...