Oavsett om vi som feminister älskar eller hatar vad gruppen av ”järnladies” uträttat i politiken har vi dem att tacka för att de vidgat, utmanat och breddat bilden av kvinnor med makt. På samma sätt borde en och annan järnlady ha uppmärksammat de kvinnorättsaktivister som lade den feministiska grunden för dem själva genom rösträttskamp, kvinnors äganderätt och som stred för rätten till universitetsutbildning för kvinnor. Utan feminister inga järnladies!
(Källa.)
Jag brukar reagera så när lite lätt historieförvanskning når mig...
Birgitta Ohlsson (FP) försöker som nutida radikalfeminist ta äran av de som kämpade för kvinnlig rösträtt, äganderätt och utbildningsrätt? Den starka rörelsen, och de starka kvinnorna som riskerade liv och lem för grunläggande mänskliga rättigheter hade nog känt sig lite vilsna i debatten om att kvotera in kvinnor i (enbart eftertraktningsvärda) yrkespositioner, öka diskrimineringen i samhället och hur kvinnor idag bör tas ifrån valfriheten - om det rör deras kropp.
Fyfaan.
Margaret Thatcher då?
Ja, en kvinna som tog makten, inte för att hon var en kvinna, inte heller heller trots att hon var en kvinna - utan för att hon var en skrupellös djävla skicklig politiker som aldrig kompromissade. Inte heller uppförde hon sig som de ryggradslösa och själlösa politiker som lever med ett finger upp i opinionsvindarna för att se vilket håll det blåser åt. Hon hade sin väg utstakad och hon gick efter den. I England är hon en fortfarande en oerhört uppskattad politiker, vann t o m över Churchill i en omröstning kring 1900-talets viktigaste engelska politiker för en tid sedan! :-O Men..
Vem kan, ur den aspekten, vara annat än imponerad? Ur den aspekten är det inte svårt att förstå varför en så politiskt annorlunda politiker som Annie Lööf väljer att se henne som en förebild? Eller om de vänsterskruvade, ideologiska skygglapparna månne skymmer sikten för vissa debattörer? Annie Lööf behöver mer än inspireras av henne om hon skall göra något som helst intryck som närningsminister. Stå upp för frågeställningarna kring integritet och demokrati. C är fortfarande utan existensberättigande som det ser ut idag - och ingen Lööf-effekt heller...
Sans och sanning
Men tillbaka till Thatcher - tänk också på att man kan också lägga till det enormt utsatta läge som England var i vid tiden. De var 1970-talets Grekland och stod faktiskt vid avgrundens rand. Hon tog enorma krafttag och fick bukt på ett ekonomiskt fritt fall. Ibland blev dock priset alldeles för högt, hennes akilleshäl var också oförmågan att förstå och erkänna när hon gått för långt. Därför förstår jag också avskyn och känner en del slika känslor för henne själv. Men samtidigt så kan jag inte vara enögd och bortse från det som faktiskt är oerhört imponerande vad gäller järnladyn.
Vi lär knappast få se hennes like igen - oh tur är väl det! ;-)
Mer om...
| (anti)Feminism | Jämställdhet |
| Politik | Om bloggen |
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, antifeminism, feminism, politik, genus, historierevisionism, rösträtt, Birgitta Ohlsson, Margaret Thatcher AB1‚ e24‚ SvT‚ SR1‚ Ex‚ DN1‚ SvD
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.