Fortsätt till huvudinnehåll

Melodifestivalen 2012, del 1 Växjö

Jaha, dagen efter första delfinalen i schlagerfestivalen. Och vad tyckte jag då?

1. Sean Banan - ”Sean den första bananen”

 ++  Ja, var inte detta exakt vad man förväntade sig? Kanske lite roligare och mer träffsäker text än vad jag trodde innan. Refrängen var väl dessutom ganska OK?

2. Abalone Dots - ”På väg”

 ++  Nyckelharpa, basfiol och banjo! Flickan på nyckelharpan hade en riktigt fin röst, tillsammans gifte sig inte rösterna lika mycket som de själva tycks tro tycker jag. Låten kom igång lite grann i slutet, men inte mycket att hänga i granen inte. 

3. The Moniker - ”I want to be Cris Isaak

 +½  Tråkig låt som aldrig kom någonstans. Dock trevlig inramning och lagom soft feelgood i alla fall. Besviken. 

4. Afro-Dite - ”The boy can dance”

 +  Nä. Tjejerna i bandet tycktes ha kul, men knappast någon annan. Riktigt lättglömd damm-, eller om det var dam-disco. Gillade dock deras "på-stället-dans", lite konstiga ryck och så var refrängen över. 

5. Dead by April - ”Mystery”

 +  Myspys möter growlande. Töntigt och förutsägbart - fast är inte det som schlagerfestivalen skall vara? ;-) 

6. Marie Serneholt - ”Salt and pepper”

 +  Hon må vara sockersöt, men talang har hon då rakt inte. Hon sjunger darrigt, rör sig darrigt och har en stadig, sugande blick i kameran. Ja, lägg till ganska bleka b-betonade låtar så har jag nog beskrivit hela hennes karriär... 

7. Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern - ”Jag reser mig igen”

 ++½  Jag har en lätt avsky för Thorsten Flinck, men han är de facto så äcklig, pretentiös och överdriven att han faktiskt fungerar någonstans där i ödelandet mellan dramaten-avgudadyrkan och äkta, bleknande talang och galenskap. Konstigt nog så fungerar den självbiografiska låten, det konstlade uppträdandet och de otyglade galenskaperna. Det känns äkta i all sin osande gamla ruttnande kroppsodör. Konstigt. 

8. Loreen - ”Euphoria”

 +++  Läste att Loreen ratar allt konstlat - men själv får jag känslan av att ingenting är äkta hos denna lite obehagliga artist. Rörelseschemat och hela uppenbarelsen får mig att tänka på otäck japansk skräckfilm och jag ryser inombords. Men som pretentiös performence med ambitioner om.. ja, vadå? - så fungerar det utmärkt. Hon sjunger och gör sitt framträdande klockrent. Jag förstår bara inte vad som skulle vara så fräscht med detta? Det låter trots allt ganska gammalt - som allting numera om man bara har lite hum om musiken från några decennier sedan. 

Programledarna?

Riktigt bra. Superproffs alla tre. Lagom skön humor - en lipande Helena Bergström var ju en riktigt ironisk höjdare - och bastant brutalrösttalang ifrån Sarah Dawn FinerAna Gina Dirawi var oväntat bra och rolig också. 

Sexchocken!

Flinks tafsande, som det väl var upplagt för sedan 1 Januari 2012 men som ändå drog fram krav på schavotten från en fradgande hop på twitter, kändes nästan mer sorgligt och tröttsamt än något annat. Vi får väl se om det blir någon polisanmälan för våldtäktsförsök eller något annat från någon feminist med förhöjt blodtryck och bristande impulskontroll. Spännande även det dock! 


//Zac

Läs även andra bloggares åsikter om musik, kultur, melodifestivalen, schlagerfestivalen AB12, SvD, DN

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas! Vad tryggt vi medborgare har fått det. Och vad fel Piratpartiet och många andra fick! Tryggt!