1. Sean Banan - ”Sean den första bananen”
++ Ja, var inte detta exakt vad man förväntade sig? Kanske lite roligare och mer träffsäker text än vad jag trodde innan. Refrängen var väl dessutom ganska OK?
2. Abalone Dots - ”På väg”
++ Nyckelharpa, basfiol och banjo! Flickan på nyckelharpan hade en riktigt fin röst, tillsammans gifte sig inte rösterna lika mycket som de själva tycks tro tycker jag. Låten kom igång lite grann i slutet, men inte mycket att hänga i granen inte.
3. The Moniker - ”I want to be Cris Isaak
+½ Tråkig låt som aldrig kom någonstans. Dock trevlig inramning och lagom soft feelgood i alla fall. Besviken.
4. Afro-Dite - ”The boy can dance”
+ Nä. Tjejerna i bandet tycktes ha kul, men knappast någon annan. Riktigt lättglömd damm-, eller om det var dam-disco. Gillade dock deras "på-stället-dans", lite konstiga ryck och så var refrängen över.
5. Dead by April - ”Mystery”
+ Myspys möter growlande. Töntigt och förutsägbart - fast är inte det som schlagerfestivalen skall vara? ;-)
6. Marie Serneholt - ”Salt and pepper”
+ Hon må vara sockersöt, men talang har hon då rakt inte. Hon sjunger darrigt, rör sig darrigt och har en stadig, sugande blick i kameran. Ja, lägg till ganska bleka b-betonade låtar så har jag nog beskrivit hela hennes karriär...
7. Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern - ”Jag reser mig igen”
++½ Jag har en lätt avsky för Thorsten Flinck, men han är de facto så äcklig, pretentiös och överdriven att han faktiskt fungerar någonstans där i ödelandet mellan dramaten-avgudadyrkan och äkta, bleknande talang och galenskap. Konstigt nog så fungerar den självbiografiska låten, det konstlade uppträdandet och de otyglade galenskaperna. Det känns äkta i all sin osande gamla ruttnande kroppsodör. Konstigt.
8. Loreen - ”Euphoria”
+++ Läste att Loreen ratar allt konstlat - men själv får jag känslan av att ingenting är äkta hos denna lite obehagliga artist. Rörelseschemat och hela uppenbarelsen får mig att tänka på otäck japansk skräckfilm och jag ryser inombords. Men som pretentiös performence med ambitioner om.. ja, vadå? - så fungerar det utmärkt. Hon sjunger och gör sitt framträdande klockrent. Jag förstår bara inte vad som skulle vara så fräscht med detta? Det låter trots allt ganska gammalt - som allting numera om man bara har lite hum om musiken från några decennier sedan.
Programledarna?
Sexchocken!
Flinks tafsande, som det väl var upplagt för sedan 1 Januari 2012 men som ändå drog fram krav på schavotten från en fradgande hop på twitter, kändes nästan mer sorgligt och tröttsamt än något annat. Vi får väl se om det blir någon polisanmälan för våldtäktsförsök eller något annat från någon feminist med förhöjt blodtryck och bristande impulskontroll. Spännande även det dock!
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om musik, kultur, melodifestivalen, schlagerfestivalen AB12, SvD, DN
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.