Angående Julia Ceasar...

Ja, vad skall man säga om Julia Ceasar?

Det första jag frågar mig är hur man kan vara så hatisk, till brädden full av hat och avsky och inte så lite rädsla som lyser igenom till det? Det måste vara ett oerhört slitigt och jobbigt leverne.
Sorgligt.

Uthängningen? 

Oavsett om man tycker det är rimligt (nödvändigt?) eller ej så kan vi alla vara överens om att Expressens "avslöjande" i alla fall sänker ribban och ökar temperaturen i debatten? 

Det är väl uppenbart att både hardcore-grupper på båda sidor lär se detta som en tydlig signal om att handskarna är kastade tillsammans med regelboken. 

Diskussionen vem som började ("Julia Ceasar" ökade ju trots allt insatserna när hon hängde ut journalister med namn och telefonnr) är bara tröttsam tycker jag och misstanken om att journalister nu kan ha hämnats genom att outa Julia Ceasar äcklar mig faktiskt. 

Rätten till anonymitet? 

Ingen lätt fråga tycker jag nog. Anonymitet är ett grundkrav när makthavare skall granskas, riskerna för den enskilde väger tungt och övertygande i sådana fall. Men i rasistiskt raseri där man gång på gång piskar upp hatstämningar mot (oskyldiga) grupper av människor? 

Och är man verkligen en "nobody" om man byggt sig en sådan stabil grund med en sådan supporter-/läsarskara som Julia Ceasar faktiskt gjort? Eller skall man rent av ses en makthavare i mängden som skall kunna stå till svars och granskas öppet som i övriga samhället? 

Vart Expressen och Avpixlat-byket står i diskussionen är nog klart, men för sådana som mig som gärna viftar med liberala grundprinciper? 

Svårt. 

Fler funderingar 

Är det inte åsikterna snarare än personen bakom som skall diskuteras och också kritiseras?

Är inte Julia Ceasar vs Expressen lite av David mot Goliat? - Det är ju trots en rasistisk skribent med en rastisk, högljudd svans mot en etablerad tidning med mängder av resurser och en alltid garanterad plats i det mediala bruset? 

Skall man komma undan rasistisk trams där man hetsar mot folkgrupper och piskar upp hatstämningar på internet med den inbillade "rätten att alltid vara anonym" på nätet? 

Är det ens åtalbart det hon skrivit? Jag är inte insatt i juridik, men oavsett så är det väl rättsmyndigheternas sak att avgöra det? Är det olagligheter Julia Ceasar ägnat sig åt så skall givetvis myndigheterna jaga en misstänkt brottsling, men pressetiskt så är man väl fortfarande oskyldig tills fällande dom fallit? 

Publicera namn på någon som inte ens är misstänkt? - Är det verkligen i allmänhetens intresse? SvD pekar samtidigt på den utpekade personens sjukdomsbakgrund som en del i en avvägning att faktiskt inte publicera namnet. 

Är det i allmänhetens intresse att få veta att det är en f d journalist i 70-årsåldern som förtidspensionerade sig för 25 år sedan för psykiska sjukdomar som gömmer sig bakom rasistskribenten "Julia Ceasar"? - Jo, det känns nog lite rimligt att allmänheten skall få veta för att kanske förstå bättre - men behöver man namnet bakom och personen i sig för det?

Näe..?

Nä, jag är inte alls säker på att publiceringen är någon god idé. 

När det gäller Expressens beslut så får man inte glömma att det givetvis samtidigt handlar om att sälja lösnummer på ett scoop. För kommersiell media är det naturligtvis alltid av stor vikt - också i fall när den ställs mot vanlig moral och pressetik, att också Aftonbladet håller med Expressen är knappast överraskande. 

Jag tycker nog personligen att det stinker hets mot folkgrupp när man ögnar igenom Julia Ceasars digra alster. Men så länge som vårt rättsväsende inte ser juridisk grund till att få rätt på personen bakom så tycker jag nog att vi andra (vi som inte är rasister) skall ägna energin till att motsäga det rasistiska svamlandet snarare än att jaga personen bakom.
Skamstraff generellt hör en ondare och gången tid till. 

Slutord 

Som jag brukar säga - vi har trots allt rätten att i yttrandefrihetens namn utmåla oss själva som fullständiga idioter genom att basera ut våra åsikter.
Och i mina ögon så har Julia Ceasar alster aldrig varit något annat än välskrivet och välformulerat strunt och dumheter och det är i huvudsak upp till media att faktiskt vara en motvikt mot just detta strunt, snarare än att jaga en anonym författare i något fabricerat "allmänintresse". 

Grattis i alla fall Expressen, säkert någon typ av försäljningsrekord för upplagan. Ni kan säkert följa upp det med Ulf Nilssons krönika från några år sedan där han hyllar den anonyme skribenten "Julia Ceasar" som vågade säga sanningar som inga andra vågade säga. Konstigt nog hittar jag inte den på Expressens sida längre, men jag är å andra sidan dokumenterat urusel på att söka på nätet, så den kanske finns där någonstans.

Run for the hills! 

Vi andra får nu se hur långt en sjuk 70-åring hinner innan den andra mobben, de som står upp för "det goda hatet", kommer ifatt henne.
Grattis igen Expressen! Själv tycker jag hela historien bara är sorglig.