Fortsätt till huvudinnehåll

Väljarna kör med plakatpolitik och SD vinner?

Att det finns många som tycker att det är ett problem att invandringen kostar ofantliga summor, samtidigt som den bristande integrationen skapar en rad följdproblem, borde inte komma som en överraskning. Och det borde heller inte förvåna att den rådande situationen skapar jordmån för ett parti som Sverigedemokraterna.
(Källa.)

Instämmer helt.
För mig som vill se politik som ett verktyg för samhällsutveckling är det oerhört frustrerande att inget händer. Ingen vågar att ta upp frågorna då det närmast är synonymt med att vara i lag med den store satan - SD.

Öppet och välkomnande! 

Jag är för invandring, jag vill leva i ett Sverige där vi ses som ett föredöme och en fristad för de som behöver skydd och frihet.
Men - och detta mennet innebär inte några SD-sympatier alls - jag vill också ha lösningar på en idag obefintlig integration, jag vill se ökad press internationellt för delad (ekonomisk) börda, ty vårt flyktingengagemang kostar trots allt pengar, enormt mycket pengar.

Peka med röstsedeln? 

Hur kan jag rösta för ens att få diskussionen upp på bordet? Det är solklart att det finns en oerhörd frustration bland vanliga människor kring dessa frågor. Så snart man ens viskar dessa självklarheter så  skriker hesa vänsterdebattörer reflexmässigt: "Vidriga SD-åsikter!".
Men är det vidriga SD-åsikter att försöka problematisera i debatten?
Eller är det snarare att en del av väljarna försöker "plakat-rösta" gentemot politikerna (läs de etablerade partierna)?
Peka med röstkortet att dessa frågor är viktiga - går det ens att göra det utan att vara en "vidrig rasist"? I debatten är det givetvis omöjligt, men i verkligheten?
Och är de rösterna kanske t o m bortkastade för övriga partier då partiernas retorik utgör en näringsrik grogrund för politikerförakt?
Viktiga frågor som inte debatteras för åsiktskorridoren - det är i alla fall min åsikt. Själv bränner jag hellre mitt röstkort än att rösta på SD, eller så röstar man på ett sönderfallande Piratparti?

Enögda, eller bara blinda? 

I ett samhällsklimat där relativ fattigdom är ett jätteproblem i ett av världens rikaste länder så är givetvis kostnaderna ett problem även om det är non-grata i debatten. Vi är också ett homogent samhälle där det per automatik byggs ett utanförskap för de som är annorlunda, som kommer från andra kulturer.

Ingen direkt tillfällighet att bilden är
vänstercentrerad... 

I åsiktskorridoren hamnar problemen vid sidan om vilket i nyktert tillstånd inte sällan innebär är en oerhörd paradox.
Ta som exempel den ofrihet som många kvinnor me invandrarbakgrund dagligen känner här i Sverige av idag. Kvinnor som flytt från fruktansvärda förtryckande förhållanden bara för att få en nypa frisk luft, men där tumskruvarna sakta dras åt. Att struktursökande feminister lyckas missa detta är för mig en gåta. Själva symbolen för urgammalt kvinnoförtryck - burkhan ses närmast som en frihetssymbol i vissa feministers krumbuktiga försök att krångla sig ur en jobbig debatt där de mycket hellre vill diskutera svårtydda och svårhittade strukturer med onda vita män i huvudrollen än lätt identifierade problematiska kulturer där strukturen och förtrycket är tydlig och lättidentifierad. 
Där människor (läs i huvudsak kvinnor) lider, på riktigt...

Men vad inom dagens förvirrade feminism är vettigt, ärligt talat?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings