Fortsätt till huvudinnehåll

Lågt i tak hos mediafeministerna?

När nu den feministiska rörelsen uppvisar en slående oförmåga att ta kritik och vara öppen för något som överhuvdtaget avviker från den renrasiga läran så inser i alla fall jag att tiden är ute för den mest hysteriska mediafeminismen. Fantasilösa, omdömeslösa, extrema, beröringskänsliga och allt annat än öppna för den minsta lilla kritik.

Vägra debatten

Belinda Olsson har med sitt program gett mig insyn i hur otidsenlig, inavlad och liten den egentligen är. Jag är tämligen säker på att det egentligen var meningen, hon har helt enkelt tröttnat på det som många jämställdister förgäves försökt debattera - hur viktiga frågor kidnappats av en handfull extremister. Exempelvis så sitter Maria Sveland sin vana trogen på sin lufttron och kastar skit neråt emedan hon som brukligt "vägrar debatten" ansikte mot ansikte.
Bara jag som tycker det är ynkligt?

Sitter och hukar? 

Var är de andra som tycker det är viktigt med intern debatt?
Jag tror att de sitter och hukar medan extremisterna stormar och går på.
De otrogna skall piskas in i ledet!
Belinda säger sig vara glad för engagemanget, men jag tror ärligt talat att hon också är chockad hur lågt i tak det är...

(Ex123456AB1234DNSvDSVT)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings

Och ändamålsglidningen är ett faktum...

Vad skönt att lagarna mot terrorism och grov brottslighet nu äntligen börjat användas! Vad tryggt vi medborgare har fått det. Och vad fel Piratpartiet och många andra fick! Tryggt!