Varför denna omsorg kring karriärskärringarna i toppen??

I går presenterade jämställdhetsstiftelsen Allbright sin årliga rapport över läget i bland börsbolagen. Slutsatsen är att jämställdheten går bakåt. Sämst är det på de tunga VD-stolarna. Av 286 bolag har bara 14 en kvinnlig VD och i 80 av bolagen finns inte en enda kvinna i ledningsgrupperna.
Facit är tyvärr tydligt: män rekryterar män.
Det är därför en omfördelning av makt måste ske i den yttersta ledningen.

(Källa.)

Hm, en artikel som började så bra: "När man inte orkar höja kvinnors löner, förbjuda delade turer eller kvotera föräldraförsäkringen kan man alltid prata om fler kvinnor i bolagens styrelser." - Och så är det ju, varför denna omsorg kring karriärskvinnorna i toppen?

De redan priviligierade... 

Vad är det som gör att det är så oerhört viktigt att man måste diskriminera någon för att hjälpa någon promille av kvinnorna i Sverige?
En av maktmänniskorna?
En av feminismens blinda punkter när det gäller avskyn, hatet och avundsamheten "mot män" är ju att de där männen med makt är i en enorm minoritet i samhället. Det är en liten klick nepotismdrivna gubbar som gnuggar armbåge med likasinnade och det är en ytterst liten del som utgör denna elit.
Vanliga män har närt nog ingen makt alls. I alla fall inte den makt som feministerna normalt pratar om och normalt inte pratar om; hus och hem, barnen, den sociala umgänget etc.

Kompetens istället för kön? 

Vad sägs om att driva debatten om hur man ser till att det alltid är de mest kompetenta som sitter i toppen istället för kön, istället för bostadsort (Djursholm) eller något annat? Kompetens först liksom?
Nej, debatten kommer bara handla om mätvärdet 50-50 i könstillhörighet i första och enda hand. Sorgligt.


(*) Och ja, jag har lagt mig till med en provocerande kvällstidningsrubrik som kanske inte helt reflekterar min egna syn på karriärskvinnor...