Moralisk överlägssenhet är viktigare än sexarbetarnas välfärd

Jag är en av de sexarbetare som inte vågat anmäla sexuella övergrepp. Jag ville helt enkelt inte bli ”känd” av polisen och oroade mig för att det skulle leda till uppmärksamhet av mina kunder vilket skulle kunna leda till försörjningproblem eller till vräkning då aktuell lagstiftning innebär att en hyresvärd måste vräka den som använder sin bostad för att sälja sexuella tjänster.

(Källa.)

Vidrigt, men förespråkarna tar mer än gärna detta offer av de svagaste som är mest i behov av skydd av samhället. Men förespråkarna är glada så länge de står på moralisk mark och kan klämma åt de förhatliga sexköparna.

Genom att granska sexannonser har personal på länsstyrelsen under ett års tid försökt att skapa sig en bild av prostitutionen i länet.
– Vi ser att det är fler än vi tänkte oss

(Källa.)

Det är en form av marknadsekonomi som levde även under planekonomins slaveri.
Jag har lite svårt att förstå att vuxna, myndiga människor som säljer och köper en vara inte skall få göra det? Det är bara statskassan som lider av uteblivna skatteintäkter och den prostituerade som måste hålla till i rättssamhällets döda vinkel, utom samhällets skydd.
Vad är det för fel i att klämma åt människohandel, sätta åt de som ägnar sig åt koppleri och ge utövarna av sextjänsterna samhällsskydd, sjukvård, pension, försäkringar etc?