Fortsätt till huvudinnehåll

Mördarföräldrar!

Jennifer Wegerups försök till att skuldbelägga manrollen har retat mig ett tag och jag känner för att gräva lite mer.

Barnamord 

När det gäller att döda sina barn (7st per år ungefär) så är fördelningen hos förövarna ganska lika - 48 procent kvinnor och 52 procent män.
Män mördar i huvudsak äldre barn och kvinnor yngre barn.
Dock när det gäller nyfödda så är det i princip bara kvinnor som dödar sina (späd)barn.

Lite "Jennifer Wegerup-perspektiv™" på det sista? 

Det gör mig rasande. Uttrycket ”förlossningsdepression” som ofta används när en kvinna dödat sitt barn är vidrigt.
Det är mord och inget annat.
Jag bryr mig inte om hur dåligt de här kvinnorna mår.
Männen (papporna) genomgår också en förlossning, blir föräldrar.
Men de mördar inte sina egna barn.
Visst, det händer. Allt händer.
Men det är undantag, inte regel.

Skuldbelägga en grupp? 

Statistiskt sett så är det (självklart) så att det oftare är gruppen föräldrar som mördar sina barn snarare än gruppen män.
Så varför inte börja prata om den mordiska gruppen föräldrar?
"Är det något problem vårt samhälle borde ta tag i på allvar så är det föräldrarollen, som år 2013 ännu är så bedrövligt fyrkantig, begränsande och farlig"
Oj, hoppsan - nu blev det lite Jennifer Wegerup-perspektiv™ på det hela igen... ;-) 

Den galna kvinnorollen 

Det framförs gång på gång ifrån ledande feminister att Breivik är det ultimata tecknet på en sjuk mansroll och en samhällsutveckling som är på väg åt fel håll. Men i alla fall jag kommer onekligen att tänka på Christine Schürrer - tokan som slog ihjäl exets två barn och försökte döda hans nya, mamman till barnen.
Av naturliga skäl så är det ingen som använder henne som mall för hur sjuk kvinnorollen har blivit, som symbol för samhällets väg ner mot depravation, perversitet och mördande av små barn. Eller klistra på kvinnliga meningsmotståndare att de skulle vara som Christine Schürrer? Ingen vågar jag påstå gör något sådant, eftersom det är så lätt avfärdat som de galenskaper som det faktiskt skulle vara. 

Kleta på gruppen! 

När det gäller nyblivna mammor som kväver sina nyfödda, mördande föräldrar eller rent av en galenpanna som Schürrer så kan man inte extrapolera de negativa galenskaperna på en hel grupp. Det vet väl alla?

Jag har lite förslag 

Välj bara ut en grupp och börja smeta på skuld: 
Mammor är alltid ansvariga för spädbarnsmord
Styvföräldrar är överrepresenterade när det gäller barnamord
Ensamstående föräldrar är överrepresenterade när det gäller barnamord
Ungdomar är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Högerextremister är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Invandrare är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Invandrare är överrepresenterade när det gäller överfallsvåldtäkter
Arbetarklassen är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Psykiskt sjuka/missbrukare är överrepresenterade när det gäller våld i hemmet

Möjligheterna är oändliga! 

Att hitta saker i statistiken (tv-tittare är starkt representerade när det gäller sadistiskt våld, typ) och klistra på dem på en misshaglig grupp är inte svårt, inte fantasieggande eller egentligen särskilt ärligt. Och, precis som det borde vara, så påpekas detta i debatten att det är oärligt och felaktigt.
Men inte när det gäller en grupp i samhället - män.

Varför? 

Jag tror att det beror på ett extremt politiskt teoribygge - patriarkets diktatur där männen sitter på all makt (en försvinnande liten extremt ekonomisk välbärgad grupp), utövar allt våld, framför allt mot kvinnor (en mycket liten grupp, inte sällan trasiga individer med missbruk och psykisk sjukdom i bakgrunden).
Därför är det OK och rent av legio inom många grupperingar att kasta alla normala regler, skrivna eller oskrivna, överbord. Det är inga problem att kleta på hela gruppen män allt negativt som en omskriven manlig brottslig individ gör.
Förbannat irriterande måste jag säga...

Mer läsning 

Ekvalist (extra tack för inspirationen), Ann-Maries Blogg, VK-bloggen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings