Fortsätt till huvudinnehåll

Mördarföräldrar!

Jennifer Wegerups försök till att skuldbelägga manrollen har retat mig ett tag och jag känner för att gräva lite mer.

Barnamord 

När det gäller att döda sina barn (7st per år ungefär) så är fördelningen hos förövarna ganska lika - 48 procent kvinnor och 52 procent män.
Män mördar i huvudsak äldre barn och kvinnor yngre barn.
Dock när det gäller nyfödda så är det i princip bara kvinnor som dödar sina (späd)barn.

Lite "Jennifer Wegerup-perspektiv™" på det sista? 

Det gör mig rasande. Uttrycket ”förlossningsdepression” som ofta används när en kvinna dödat sitt barn är vidrigt.
Det är mord och inget annat.
Jag bryr mig inte om hur dåligt de här kvinnorna mår.
Männen (papporna) genomgår också en förlossning, blir föräldrar.
Men de mördar inte sina egna barn.
Visst, det händer. Allt händer.
Men det är undantag, inte regel.

Skuldbelägga en grupp? 

Statistiskt sett så är det (självklart) så att det oftare är gruppen föräldrar som mördar sina barn snarare än gruppen män.
Så varför inte börja prata om den mordiska gruppen föräldrar?
"Är det något problem vårt samhälle borde ta tag i på allvar så är det föräldrarollen, som år 2013 ännu är så bedrövligt fyrkantig, begränsande och farlig"
Oj, hoppsan - nu blev det lite Jennifer Wegerup-perspektiv™ på det hela igen... ;-) 

Den galna kvinnorollen 

Det framförs gång på gång ifrån ledande feminister att Breivik är det ultimata tecknet på en sjuk mansroll och en samhällsutveckling som är på väg åt fel håll. Men i alla fall jag kommer onekligen att tänka på Christine Schürrer - tokan som slog ihjäl exets två barn och försökte döda hans nya, mamman till barnen.
Av naturliga skäl så är det ingen som använder henne som mall för hur sjuk kvinnorollen har blivit, som symbol för samhällets väg ner mot depravation, perversitet och mördande av små barn. Eller klistra på kvinnliga meningsmotståndare att de skulle vara som Christine Schürrer? Ingen vågar jag påstå gör något sådant, eftersom det är så lätt avfärdat som de galenskaper som det faktiskt skulle vara. 

Kleta på gruppen! 

När det gäller nyblivna mammor som kväver sina nyfödda, mördande föräldrar eller rent av en galenpanna som Schürrer så kan man inte extrapolera de negativa galenskaperna på en hel grupp. Det vet väl alla?

Jag har lite förslag 

Välj bara ut en grupp och börja smeta på skuld: 
Mammor är alltid ansvariga för spädbarnsmord
Styvföräldrar är överrepresenterade när det gäller barnamord
Ensamstående föräldrar är överrepresenterade när det gäller barnamord
Ungdomar är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Högerextremister är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Invandrare är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Invandrare är överrepresenterade när det gäller överfallsvåldtäkter
Arbetarklassen är överrepresenterade när det gäller brottslighet
Psykiskt sjuka/missbrukare är överrepresenterade när det gäller våld i hemmet

Möjligheterna är oändliga! 

Att hitta saker i statistiken (tv-tittare är starkt representerade när det gäller sadistiskt våld, typ) och klistra på dem på en misshaglig grupp är inte svårt, inte fantasieggande eller egentligen särskilt ärligt. Och, precis som det borde vara, så påpekas detta i debatten att det är oärligt och felaktigt.
Men inte när det gäller en grupp i samhället - män.

Varför? 

Jag tror att det beror på ett extremt politiskt teoribygge - patriarkets diktatur där männen sitter på all makt (en försvinnande liten extremt ekonomisk välbärgad grupp), utövar allt våld, framför allt mot kvinnor (en mycket liten grupp, inte sällan trasiga individer med missbruk och psykisk sjukdom i bakgrunden).
Därför är det OK och rent av legio inom många grupperingar att kasta alla normala regler, skrivna eller oskrivna, överbord. Det är inga problem att kleta på hela gruppen män allt negativt som en omskriven manlig brottslig individ gör.
Förbannat irriterande måste jag säga...

Mer läsning 

Ekvalist (extra tack för inspirationen), Ann-Maries Blogg, VK-bloggen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns ingen el-allergi

De elöverkänsliga får miljonbelopp varje år av både stat, kommuner och landsting - trots att elöverkänslighet inte existerar som diagnos. (Källa.) Det är konstigt att ingen tycks kunna påvisa elöverkänslighet vid blindtester. Strålsäkerhetsmyndigheten pratar om försiktighetsprincipen och " oförändrade råd " - men man kan lika gärna också skriva ut svart på vitt att man vetenskapligt inte lyckats påvisa någon som helst direkt påverkan. All befintlig kunskap pekar på att det egentligen handlar om en ren noceboeffekt ; Det finns inget hållbart vetenskapligt stöd för att elkänslighet, eller elöverkänslighet som det ibland kallas, orsakas av radiofrekventa fält. Det vetenskapliga rådet pekar på att flera nya studier tyder på att det istället handlar om en så kallad noceboeffekt, de...

Djurgården skämde ut sig

Usch vilka tråkiga minnen jämsides med goda som bubblar upp nu.. Skandalerna från i våras är inte glömda. Nu planerar HV71:s supportrar att bojkotta elitseriepremiären borta mot Djurgården. – Absolut. Vi kan se matchen på Harrys i stället, säger Linda Brevitz, ordförande i supporterföreningen North Bank. Är de sanningsenliga när de pratar om hur illa båda sidors fans har uppfört sig? Mina minnesbider är inte helt överensstämmande med vad AB presenterar; SKANDALERNA I FINALSERIEN – DETTA HAR HÄNT Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt 15 april, final 1, Hovet: HV71:s avbytarbås attackeras av fans. Fansen slår i räcket, skriker svordomar och kastar in föremål i båset. HV upprörs över den bristande säkerheten. Djurgårdsfans uppför sig svinaktigt, HV-supportrar svarar som andra idioter och det gå...

Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse. Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Lovvärt försök Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten. Tragik i kubik (se update under min signatur) Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som f...