Manligt med självmord?

Det gör mig rasande. Uttrycket ”utökat självmord” som ofta används när en man dödat även fru och/eller barn är vidrigt.
Det är mord och inget annat.
Jag bryr mig inte om hur dåligt de här männen mår.
Väldigt många kvinnor är också arbetslösa, blir övergivna, förgås av svartsjuka, sorg eller andra kval.
Men de beväpnar sig inte, tar inte med sig barnen i döden eller skjuter den otrogne maken.
Visst, det händer. Allt händer.
Men det är undantag, inte regel.

(Källa.)

Nu är det väl knappast någon "regel" då det tragiskt nog är går 2,6 män på varje kvinna som begår självmord (2010). Att det är män som i övermått begår självmord är och förblir tydligen ett mansproblem som ingen bryr sig om.

Jennifer Wegerup fortsätter: 

Är det något problem vårt samhälle borde ta tag i på allvar så är det mansrollen, som år 2013 ännu är så bedrövligt fyrkantig, begränsande och farlig.

Vad är det exakt i mansrollen som är "så bedrövligt fyrkantig, begränsande och farlig" att Jennifer Wegerup säger att det är regel att män begår utökat självmord?

Omanligt om något?

Ingen jag någonsin har hört talas om ser utökade självmord eller ens vanliga självmord som något särskilt manligt, snarast tvärtom.
Att spöa på kärringen, våldta okända kvinnor eller krypa på en däckad flicka, slå ens ungar eller ge sig på svagare och mindre än en själv är heller knappast något som någon människa i vårt land ser som manligt? Eller så måste Jennifer Wegerup umgås i heeelt andra kretsar än vad jag gör...

Läs mer om problem med mansrollen.