Fortsätt till huvudinnehåll

De osynliga kvinnorna...

De senaste åren har jag ungefär skrivit det här:
Hurra för internationella kvinnodagen - en viktig dag för förtryckta kvinnor runt om i världen. Låt oss skänka en tanke och ta mod att fortsatt arbeta för dem som är offer för medeltida, patriarkala förtryck. 
Jag står givetvis för detta än idag, men det är en bitter eftersmak i detta numera. 
Denna typ av förtryck har också funnits under lång tid på vår egen bakgård och är i ökande. Rapporterna har duggat tätt om hur ett patriarkalt och medeltida styre vuxit fram i utanförskapet i miljonprogrammens separata värld. 

ATTACK! 

Något chockartat så har vi också sett hur detta omedelbart besvarats genom en reflex att angripa budbärarna hätskt och ursinnigt. Men än värre är att även efter att sinnena borde ha lugnat ner sig en smula så fortsatte angreppen och smutskastningen med fortsatt frenesi. 
Jag förstår inte vad vänstern och feminister har emot ett oerhört och direkt förtryck - är det för att att det är osynliggjort? Struntar man i dessa kvinnors utsatthet för att man är rädd för att gynna SD? Är det för att det är svårt att nå ut, ända in i utanförskapets förorter där inte ens polis och annan blåljuspersonal vågar sig?

Vänstern och feministerna väljer alltså hellre att INTE eventuellt teoretiskt gynna SD än att kämpa för unga invandrarkvinnors rättigheter och vardag.
Den bittra eftersmaken förstärks av att när man surfar runt på nyhetssidorna denna internationella kvinnodag så.. ja, inte ser jag något om detta.

Osynliggjord var ordet...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings