Fortsätt till huvudinnehåll

Bryta normer var det ja...

Blev sittande med två, som jag bedömer det, ganska typiska kulturella kvinnliga vänster-/miljöpartister med hennafärgat hår. Ni vet,  mycket kajal runt ögonen, spräckliga t-shirts, armétypiska brallor med sidfickor samt kängor som inte var snörade riktigt. De var ytligt bekanta och vi väntade på nästa punkt på schemat.
De satt och pratade om heteronormen som problematiserats i någon pjäs de sett/varit mer i - allt mer uppslukade och upphetsade av ämnet.

 - Men vilka normer bryter ni mot? 

Frågade jag och påpekade deras ganska förutsebara utseende och utstyrsel. Typisk för normen för kulturella kvinnliga vänster-/miljöpartister.
De stirrade på mig som om jag var helt galen och hade sagt något fullständigt obegripligt - och det hade jag nog gjort på sätt och vis. De hade antagligen aldrig någonsin sett det på det sättet.
Jag fortsatte:

 - Ni kanske skulle testa att klä er som om ni jobbade på bank, men med en moderat-tröja under kavajen. Kamma till håret och diskret sminkning till det? Undrar vad era kompisar hade sagt då? Något om hur bra det är att normer utmanas och bryts kanske? 

Tyssstnad...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings