Rätt åsikter?

Har varit lite misstänksam mot Fredrik Malm sedan dataintrångsskandalen 2006 när han, FP och Björklund nyttjade information från sossarnas intranät, men när det gäller dagsaktuella terrordådet i Paris så sätter han fingret på rätt ställe vad gäller den svenska debatten:

Men i Sverige skulle Charlie Hebdo aldrig haft en chans. Tvärtom skulle den kvävas i en trång åsiktskorridor. Deras satir om pedofili i katolska kyrkan skulle få glada tillrop, medan satir om våldsbejakande imamer skulle stämplas som islamofobi. Kultursidor och debattprogram skulle mala ned tidningen till stoft. Vänstergrupper skulle kräva bojkott och kanske någon riksdagsledamot skulle slå fast, med ideologisk postmodern hipsterglöd, att "Du är inte min Charlie". 

(Källa.)

Kampen för det rätta...

Gång på gång så ser man i debatten hur vänstern slåss för frihet, men bara för åsikter och uttryck som är godkända i ett vänsterperspektiv, rätt frihet. Andras åsikter är viktiga så länge det är rätt åsikter, våld är förkastligt så länge som den inte drabbar rätt personer ("det goda våldet"), kritik är bra så länge den inte handlar om den egna ideologin, yttrandefrihet är bra så länge man håller sig till godkända åsikter.

Dubbelmoral någon?

Och Charlie Hebdo?

Jag vet med mig att jag kollade lite på Charlie Hebdo efter de publicerat Lars Vilks (ganska kassa) rondellhundar, men jag måste säga att jag inte var så oerhört imponerad av humorn alls. Men idag så tycks alla vara intresserade och imponerande och visar gärna sitt stöd - om det syns i media vill säga... 

Tecknaren Bernard Holtrop som jobbar på Charlie Hebdos spyr själv på all uppmärksamhet och talar klarspråk i frågan. Jag blir onekligen imponerad av den integritet och ovilja att göra sig till en mediamartyr och offer som de uppvisar. När ser man sådana stringenta ståndpunkter i ankdammen härhemma? 

Respekt.