Fortsätt till huvudinnehåll

Rätt åsikter?

Har varit lite misstänksam mot Fredrik Malm sedan dataintrångsskandalen 2006 när han, FP och Björklund nyttjade information från sossarnas intranät, men när det gäller dagsaktuella terrordådet i Paris så sätter han fingret på rätt ställe vad gäller den svenska debatten:
Men i Sverige skulle Charlie Hebdo aldrig haft en chans. Tvärtom skulle den kvävas i en trång åsiktskorridor. Deras satir om pedofili i katolska kyrkan skulle få glada tillrop, medan satir om våldsbejakande imamer skulle stämplas som islamofobi. Kultursidor och debattprogram skulle mala ned tidningen till stoft. Vänstergrupper skulle kräva bojkott och kanske någon riksdagsledamot skulle slå fast, med ideologisk postmodern hipsterglöd, att "Du är inte min Charlie". 
(Källa.)

Kampen för det rätta...
Gång på gång så ser man i debatten hur vänstern slåss för frihet, men bara för åsikter och uttryck som är godkända i ett vänsterperspektiv, rätt frihet. Andras åsikter är viktiga så länge det är rätt åsikter, våld är förkastligt så länge som den inte drabbar rätt personer ("det goda våldet"), kritik är bra så länge den inte handlar om den egna ideologin, yttrandefrihet är bra så länge man håller sig till godkända åsikter.

Dubbelmoral någon?

Och Charlie Hebdo?

Jag vet med mig att jag kollade lite på Charlie Hebdo efter de publicerat Lars Vilks (ganska kassa) rondellhundar, men jag måste säga att jag inte var så oerhört imponerad av humorn alls. Men idag så tycks alla vara intresserade och imponerande och visar gärna sitt stöd - om det syns i media vill säga... 
Tecknaren Bernard Holtrop som jobbar på Charlie Hebdos spyr själv på all uppmärksamhet och talar klarspråk i frågan. Jag blir onekligen imponerad av den integritet och ovilja att göra sig till en mediamartyr och offer som de uppvisar. När ser man sådana stringenta ståndpunkter i ankdammen härhemma? 

Respekt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Enkelt matematik med SD:s egna siffror

Sverigedemokraterna(SD) går ut hårt med sin våldtäktsstatistik. Ingen direkt överraskning att man håller sig till noga utvalda siffror som styrker partiets genomgående tes att det är invandrare och invandringspolitiken bakom alla problem i samhället. Ettsvarspartiet Jag blir så road av anklagelsen från SD-håll att Piratpartiet "bara är ett enfrågeparti". Och visst så är det - det är bara demokratin som är i riskzonen och förtjänar denna fråga. SD är dock och förblir ett ettsvarsparti - "det är invandringens fel". Försök att ställa vilken fråga som helst, svaret kommer bli "det är invandringens fel". Lite mer jämförelser i slutet... Men våldtäkterna har ju ökat JÄTTEMYCKET?? Den lavinartade svenska ökningen är, precis som de flesta egentligen vet - att man låtit våltäktsbegreppet innefatta en massa andra sexuella brott ( mm ) - inte som SD ohederligt låtsas påvisa att ökningen enbart handlar om flyktingströmmarna. Mer socialklass 3 än "kultur"?

Förbjud direkt!

Sverige är numera det enda landet i Europa som tillåter mobilprat i bilen utan handsfree. Nu kräver Motormännen att användandet av mobiltelefon utan handsfree i bilen förbjuds helt. ( Källa .) Mobiltelefoner, stereo och cyklister - så skulle nog jag rangordna farorna i trafiken. Ja, förutom förarna själva då... ;o) En iakttagelse Jag kör inte så mycket i tjänsten längre, men jag gör som de flesta - jag kör igenom stan till jobbet och på hemväg. När man ser någon uppföra sig som en idiot i trafiken så är det en 20-årig kille i en BMW med ett ENORMT avgasrör, kan vara en äldre Volvo med en löjlig vinge på också. Ser man misstag i trafiken - någon som kör ut felaktigt, byter fil rakt in i bilar på väg om etc så är det nästan utan undantag en förare som pratar i mobil. Snabba på med ett förbud Givetvis skall vi införa ett mobilförbud - helst igår. //Zac, ibland kan det vara en mamma som petar in tutten eller leker med en telning i barnstolen också som vinglar runt i trafiken. Läs äv

Filmrecension: Familjen Savage

++++ Utmärkt , en riktigt bra film, bör ses ' Familjen Savage ' Oj vilken liten pärla. Bra manus, känslig regi med magkänsla för humorn i vardagen, och i tragiken, och sanslöst skådespeleri från Philip Seymour Hoffman och Laura Linney . Två skådisar som alltid är bra, ofta som biroller, eller som amerikanarna uttrycker bättre - supporting roles. Och oj vad de alltid supportar filmerna de är med i! :o) Den anspråkslösa filmen i sig handlar om ett syskonpar som glidit isär under årens lopp, men när pappan blir dement så måste de samarbeta ihop. Filmen gör ett nerslag mitt i livet hos syskonparet, och lämnar sedan dem där, mitt i livet. En amerikansk independentfilm när de är som bäst. Kanske inte filmen jag visar mina åldriga svärföräldrar, då den är ganska osentimental inför åldrande och död. Riktigt, riktigt bra! //Zac +++++ Världsklass , mästerverk, måste ses ++++ Utmärkt , en riktigt bra film, bör ses +++ Bra , en film som lämnar god eftersmak ++ Godkänd ,