Fortsätt till huvudinnehåll

Rätt åsikter?

Har varit lite misstänksam mot Fredrik Malm sedan dataintrångsskandalen 2006 när han, FP och Björklund nyttjade information från sossarnas intranät, men när det gäller dagsaktuella terrordådet i Paris så sätter han fingret på rätt ställe vad gäller den svenska debatten:
Men i Sverige skulle Charlie Hebdo aldrig haft en chans. Tvärtom skulle den kvävas i en trång åsiktskorridor. Deras satir om pedofili i katolska kyrkan skulle få glada tillrop, medan satir om våldsbejakande imamer skulle stämplas som islamofobi. Kultursidor och debattprogram skulle mala ned tidningen till stoft. Vänstergrupper skulle kräva bojkott och kanske någon riksdagsledamot skulle slå fast, med ideologisk postmodern hipsterglöd, att "Du är inte min Charlie". 
(Källa.)

Kampen för det rätta...
Gång på gång så ser man i debatten hur vänstern slåss för frihet, men bara för åsikter och uttryck som är godkända i ett vänsterperspektiv, rätt frihet. Andras åsikter är viktiga så länge det är rätt åsikter, våld är förkastligt så länge som den inte drabbar rätt personer ("det goda våldet"), kritik är bra så länge den inte handlar om den egna ideologin, yttrandefrihet är bra så länge man håller sig till godkända åsikter.

Dubbelmoral någon?

Och Charlie Hebdo?

Jag vet med mig att jag kollade lite på Charlie Hebdo efter de publicerat Lars Vilks (ganska kassa) rondellhundar, men jag måste säga att jag inte var så oerhört imponerad av humorn alls. Men idag så tycks alla vara intresserade och imponerande och visar gärna sitt stöd - om det syns i media vill säga... 
Tecknaren Bernard Holtrop som jobbar på Charlie Hebdos spyr själv på all uppmärksamhet och talar klarspråk i frågan. Jag blir onekligen imponerad av den integritet och ovilja att göra sig till en mediamartyr och offer som de uppvisar. När ser man sådana stringenta ståndpunkter i ankdammen härhemma? 

Respekt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vadå Liberal-fallos??

Jag fattar inte ståhejet?  Och som vimpel: 

Plötsligt händer det!

.. ja, undertecknad kommer rekommendera och nicka medkännande med en ledarartikel från Aftonbladet av, ingen mindre än, Anders Lindberg . Men under personkonflikter och anklagelser kors och tvärs i Vänster­partiet finns en genuin värdekonflikt där religiösa traditioner och jämställdhet ibland hamnar på kollisionskurs. Och hedersproblematik är inget teoretiskt problem. Ungdomsstyrelsen uppskattade 2009 att ungefär 70 000 ungdomar, främst flickor mellan 16 och 25 år, begränsas i exempelvis val av partner. I dag är det möjligen ännu fler. Amineh Kakabaveh har nog en poäng i att den svenska vänstern i bred ­mening inte till fullo tagit till sig vidden av detta. Mordet på Fadime var en väckarklocka och mycket har hänt sedan 2002. Men tyvärr inte tillräckligt. Vänstern har ett rejält internt arbete att göra. Att kombinera synen på människor som fria varelser med egen vilja och kulturella strömningar som går på tvärs är inte enkelt. 

Är det något i vattnet?

Vad sjutton händer?? Verkligheten har blivit som någon typ av dålig LSD-tripp. Vi har en regering som lovar "de största miljösatsningarna någonsin" - och de skall i huvudsak levereras efter valet (då förhoppningsvis både MP o KD försvunnit, SD minskat och Fi imploderat). Vi har en flyktingmottagning som slagit dubbelknut på sig själv för att upprätthålla illusioner - jag menar "boende för vuxna ensamkommande barn"? På riktigt? Socialdemokraterna som "aldrig någonsin, någon gång, någonstans" skulle göra sig beroende av SD vansinniga när SD inte stödjer regeringens förlag om offentlig upphandling. En f d socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat rensas ut av SAP i vad som tydligt ser ut som lite historierevisionism. Utan att någon bryr sig. Och jag börjar tycka synd om Juholt! (Kanske beroende på att även han börjar prata sanningar när slutet på S-karriären närmar sig). Det är regelrätt krig i många ytterområden med bakhåll mot räddnings