En 15-årig flicka ligger (villigt) med en man.
Dagen efter så polisanmäler hon honom för våldtäkt.
Mannen hämtades av polis inför sina chockade, får man förmoda, familjemedlemmar.
Oskyldig
Mannen visade sig senare vara oskyldig. Flickan ville straffa en jämnårig kamrat som också var förtjust i mannen. Flickans lögner avslöjades då hon försökt få en annan kamrat at ljuga för hennes skull - en kamrat som mycket väl visste att samlaget varit helt frivilligt.
Rättvisan och brottsoffer
Ställd mot väggen så erkände till slut flickan, mardrömmen tog i alla fall temporärt slut för den stackars oskyldigt anklagade mannen och
rättvisan fick sin gång. Den oskyldiga mannen dras idag med sömnsvårigheter och går till psykiatriker regelbundet för att bearbeta sina upplevelser.
Uppånervända världen!
Ånyo visar detta hur pass lätt det är att slunga ur sig anklagelser som det tyvärr försöks att vända på bevisbördan inför. Feministmaffian vill ha det till att kvinnor inte falskanklagar och att offrets ord skall väga högre än den anklagade, och för att göra bilden fullständigt förvriden så vill de ha till en omvänd bevisbörda också; att den anklagade
skall bevisa sin oskuld - inte att åklagaren skall bevisa skulden.
Men vad kan vänta sig av grupper som tycker att
äktenskapet är statligt stödd, legitimerad våldtäkt? - En kvinna ljuger minsann aldrig om våldtäkter!
Nu blir det genast otrevligt, personligen tycker jag att våldtäkter skall bestraffas med kastrering, obedövat och med en slö smörkniv! Men
till skillnad från tokfeministerna så inser jag att det knappast är hållbart - vare sig för vanliga män (dock skyldiga p g a feministarvssynden) eller våldtäktsmän. Jag skrev i en kommentar tidigare; hela vår västerländska rättsprincip bygger på att det skall vara lättare att fria än att döma. Och så skall det vara. Det är alltid upprörande när brottsoffer ifrågasätts, men det är naturligt om man skall få det bästa försvar man kan få. I våldtäktsfrågor och andra där ord står mot ord är det onekligen oerhört viktigt att man i rätten får bilda sig en uppfattning om vad det är för människa bakom orden.
Och det finns mera...
(
Källa.)
Så nog hittar tyvärr en hel del kvinnor på detta med våldtäkt, visst finns det mörkertal också, men här är det
svart på vitt fall på fall på fall med falska anmälningar...
Glöm inte rättssäkerheten!
Dock uppmanar jag alla som jobbar politiskt med dessa frågor om att inte glömma rättssäkerheten i frågan också. Tyvärr har rättssäkerheten urholkats mer och mer när det gäller sexualbrottsfrågor. Det finns nog inte heller något mer kränkande brott att anklagas för - något att ta hänsyn till när det gäller hanteringen.
Statistiken?
I USA lär det vid två tillfällen gjorts ganska stora undersökningar kring våldtäktsanmälningar, även om man skall vara medveten om att vi kulturellt skiljer oss åt, så pekades mellan 40-60% ut som falska anmälningar. Om nu bevisbördan radikalt skall minskas för våldtäkter så borde onekligen straffskalan för falska anmälningar mångdubblas. Det är ett fruktansvärt trauma att anklagas oskyldig för ett så fruktansvärt och degraderande brott som våldtäkt.
Nära erfarenheter
Jag har ett antal släktningar som jobbat på fängelser, och jag kan säga att våldtäktsmän, barn- och kvinnomisshandlare får ett andra straff inne på anstalterna. De får ett rent helvete. Så trots vad tokfeministerna ständigt antyder så ses det som det avskyvärda brott det är - det är s a s inte "high-five" som väntar våldtäktsmän inne på fängelset. Att ens tänka tanken ut att då vara oskyldig... Nej, tusen gånger hellre skyldiga på gatorna än oskyldiga i fängelse. Man får absolut inte tillåta att domare skall tillåtas "ta på genusglasögonen" och därmed tillmäta en part högre sanningsvärde enbart på basis av denne har/inte har mellan benen, det är en individs sanningshalt som skall prövas! Här gör feministerna återigen åtskillnad mellan könen, män och kvinnor skall behandlas olika. Feminismen slåss alltså ånyo för icke-jämställdhet... Det sipprar igenom en del om detta med falska våldtäkter i media, men brottets fruktansvärda svinaktighet gör att man verkligen går på tå. Med rätta för all del, har någon råkat ut för något så traumatiskt och hemskt som en våldtäkt så är nog det sista man vill är att bli ifrågasatt. Därför är det dubbelt svinaktigt att falskeligen anmäla en våldtäkt, dels emot den stackare (man oftast!) som trots allt blir oskyldigt anklagad, men även mot alla de andra kvinnorna som faktiskt anmäler en faktiskt våldtäkt!
Svenska erfarenheter
Enligt en egen utredning som polisen gjorde av alla våldtäktsanmälningar i Örebro län 2004, så var närmare var femte anmälan felaktig eller falsk. Samma antal falska anmälningar gäller fortfarande menar Robert Haslinger, som är chef på roteln grova brott hos Örebropolisen. (Källa.) De flesta anmälda våldtäkter där gärningsmannen är okänd är uppdiktade. Det hävdar poliser GT talat med. - Det är ett jätteproblem och vi är erbarmligt trötta på det, säger en av dem. .. När signalementet är vagt, och det saknas vittnen och teknisk spårsäkring, läggs förundersökningen till slut ner. Om berättelsen är motstridig eller otrolig, påskyndas bara processen. Samma sak sker om ”offret” erkänner att allt var påhittat. Så har det varit med flera massmedialt stort uppslagna överfallsvåldtäkter.
Ibland tycker förhörsledaren synd om kvinnan, som inte sällan har psykiska problem. Hos polisen blir hon sedd, kanske för första gången. Någon lyssnar uppmärksamt. Alla månar om henne. För vissa är det skäl nog för att hitta på en våldtäkt, hävdar GT:s källor. Det finns också en ekonomisk aspekt. Offrets försäkringsbolag betalar ut närmare hundratusen kronor.
(
Källa.)
Straffrabatt - men bara för snippor!
Jag
citerar mälardalen direkt:
Aftonbladet.se rapporterar att en 22-årig kvinna dömts till 80 dagsböter för att hon bitit en man i hans penis. Kvinnan dömdes även att betala 11 600 kronor i skadestånd till mannen.Mannen stod vid ett gatukök då kvinnan kom fram till mannen och erbjöd honom oralsex. När mannen tackade nej slet hon av hans byxor och bet honom. Kvinnan själv säger sig ha varit för berusad för att komma ihåg, men både vittne och rättsintyg styrker det mannen berättat, enligt Aftonbladet.
Låt oss betänka det omvända. En man går fram till en kvinna som står vid ett gatukök. Mannen tjatar om att han vill ha oralsex, men när han får nej från kvinnan så sliter han av henne byxorna och börjar tugga på hennes snippa.
Någon som på fullaste allvar tror att den mannen skulle klara sig undan med enbart dagsböter?
Ja, någon?
Miljöpartiet presenterar idag ett förslag om att skärpa våldtäktslagen. Lagtexten ändras så att ofrivilligt sex betecknas som sexuellt utnyttjande. Det är hög tid att lägga ansvaret där det bör ligga: på förövarna, inte på deras offer, skriver språkröret Peter Eriksson.
(
Källa.)
Tja, vad skall man säga? Att vi kastar rättssäkerheten och rättsprinciperna överbord för att våldtäkt är ett avskyvärt brott? Som dessutom är svårbevisat?
Herregud, väx upp och var inte så förbannat populistiska Miljöpartiet!
Ny rättspraxis
I praktiken vad Eriksson säger är att
bevisbördan bör ligga på de misstänkta och inte på åklagarsidan... Tja, varför inte egentligen - varför skulle vi inte överge en rättspraxis som gällt i ett par tusen år? Och frukta ej,
regeringen kollar över detta...
Bittra kvinnor och anklagelserna?
Riktigt intressant blir det när man parar ansträngningarna för att öka bevisbördan för anklagade(!) med att nästan
70% av AB:s läsare håller med om att frånskilda kvinnor är bittra... HUA! Men det är en
förkrossande majoritet på AB som i mycket luftiga ordalag uttrycker avsky inför brottet i sig, men frågan hur man skipar rättvisa tycks lysa med sin frånvaro...
Den 45-åriga chefen kallade in kvinnan på sitt kontor för att ha sex med henne. Han beordrade henne att omedelbart komma in på rummet och utföra sexuella övningar. När hon inte ville hotade han med att hennes nekande skulle få allvarliga konsekvenser.
Hon vägrade att gå med på hans sexförslag och hans trakasserier fortsatte.
Vid ett tillfälle ringde han hem till henne för att prata sex. En annan gång ringde han upp henne mitt under en konferens för att prata sex. Eftersom han var hennes chef tyckte han att hon skulle göra som han ville.
Arbetsförmedlingen, där de båda arbetat, har nu sett till att trakasserierna fått ett stopp.
– Mycket ovanligt personalärende och oacceptabelt beteende i chefsposition, säger chefsjurist Catarina Soide på Arbetsförmedlingen, till Metro.
Mannen har blivit varnad av Arbetsförmedlingens personalansvarsnämnd och bli också omplacerad.
(
Källa, kopierat efter
en grym idé av Pelle Billing.)
Ett solklart fall där man i slutet upprörs över hur lätt detta svin till chef kommer undan!
Varför denna rabatt på reprimand?
En polisanmälan och ett avsked hade varit mer lämpligt i sammanhanget - chefen erkände också:
Skälen bakom den kvinnliga chefens beteende har varit en trasslig privat situation och ett dödsfall i familjen. Samtidigt med en tung arbetssituation har hon börjat missbruka alkohol.
Vänta nu - det var en kvinnlig chef?? Nu förstår jag varför man gav henne en tillsägelse och flyttade henne till ett annat kontor! Men jag kan inte tvivla på att en man i samma situation skulle ha fått smaka sleven på ett helt annat sätt.
Förtryck - inte på lika villkor!
Än mer om...
Inlägget är ett potpurri på lite ny text och delar av äldre inlägg, delvis omskrivna, men i alla fall hämtade ur:
Lätt att anklaga för våldtäktHårdare straff för våldtäktFeministernas fortsatta lögner mmFörtryck - men inte på lika villkor!Fri jakt på våldtäktsmisstänkta... //Zac,
påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även
andra bloggares åsikter om
statsfeminism,
sextrakasserier,
sexbrott,
jämställdhet,
antifeminism,
feminism,
politik,
våldtäkt,
sexbrott,
våldtäkter,
bevisbörda,
sex,
sexualbrott
