Kostdoktorn blockerar en kommentator för att ha tagit för mycket plats:
Jag beslutar nu att Trance blockeras månaden ut. Många kan nog behöva vila från just den debatten. Därefter är Trance välkommen tillbaka, men tills vidare med en maxgräns på 50 kommentarer per månad. Räcker inte det föreslår jag att starta en egen blogg.
Yttrandefrihet och fri debatt i all ära, men det får inte ske till priset av att andra drabbas. Du får spela vilken musik du vill hemma, men inte så du hindrar all sömn för grannarna.
Diktatur!
En blogg
är ingen demokrati. Bloggägaren är egentligen både
polis, åklagare, domare och bödel i en och samma person. Det är helt enkelt en diktatur med en möjlig demokratisk inriktning, men bara så länge som bloggägaren tillåter detta.
Debatt eller monolog
Problemet är att antingen får man ta en öppen debatt, med de nackdelar det för med sig, eller så tar man den ständigt stängd; iofs borde det då kallas
monolog snarare än dialog...
Att
stänga igen kommentarerna varje gång det hettar till är helt enkelt vare sig en trovärdig eller bra strategi i längden. Det underminerar bara trovärdigheten och bidrar till att
öka fanatism och segregeringen mellan öppen, ärlig kunskapsinhämtning och religiös yra.
Bloggdöden
Jag själv känner också hur jag själv upprepar och har upprepat mig ständigt vad gäller LC. Den är inte den absoluta sanningen kring allt heller, sedan skrämmer den sektliknande attityden rejält - alla som ens andas kritik skall halshuggas och/eller brännas på bål.
Själv ser jag mig som tur är, som en i huvudsak
politisk blogg numera! :oP
Troll
Detta gäller dock kanske i ännu högre grad LC-bloggar där religiositeten står högt i tak och utomstående betraktas med misstänksamhet och får utstå spott och spe om de ger utlopp för eventuell debattlusta. Givetvis drar dessa skärmytslingar också till sig bråkstakar och småtroll,
dessa svälts ut - matar man inte trollen så drar de helt enkelt vidare till mer lukrativa matställen.
För två år sedan
Så
skrev jag såhär:
Framtiden?
Tja, vad skall hända här i framtiden? Jag kan tänka mig att jag fortsätter med bloggen. Det är verkligen skitkul att "skriva av sig" och ta på sig sina mentala löparskor. Antagligen kommer jag att ändra lite, lite fokus. Det är svårt att diskutera ett enda ämne månad ut, och månad in. Jag vet av erfarenhet (WiktSnack(s)) att ämnena tar slut efter ett tag och att då börjar man gå på tomgång. Det händer, och har hänt flera andra "LC-bloggar". Jag tycker att jag är mer än en LC:are så jag publicerar därför lite annat.
Rätt eller fel?
Jag tror att så länge som det är välskrivet så läser man det i alla fall. Personligen så hatar jag dagböcke-varianten på blogg, men har ändå ibland - dock sällan - fastnat på just sådana enkom för att de är riktigt välskrivna och underfundiga. Jag hoppas att samma mekanism även gäller mig... ;o)
Jag kommer i alla fall att fortsätta reta mig på struntsaker och säkert skriva om dem!
Vad hände?
Jo, säkert 1000 inlägg senare så har jag nog gjort precis så - fortsatt att skriva. Däremot så blev det lite större förändringar vad gäller LC än vad jag trodde då. Det är en bredare folkrörelse idag, men samtidigt så är paranoian och aggressiviteten på spjutspetsarna ännu värre idag - det är bara nya namn på de mest framträdande.
Tråkiga LC-bloggar?
Men jag märker med mig att jag allt oftare bara skummar igenom dem och går vidare i listan numera.
Fetsmarts består ofta bara av ett diagram över vikten - de mer textbaserade läser jag med intresse - men frågan är om man kan kalla hans blogg för en LC-blogg längre?
Dr.Dahlqvists blogg, jo den är ganska sakfattig numera. Det handlar mest om kommande events och länkningar till andras artiklar, Kostdoktorn och Newsmill. Kommentarerna, om än lite vingklippta idag, lever dock fortfarande sitt eget, bångstyriga liv.
Kostdoktorn
Kostdoktorns blogg, jo det är väl fortfarande den outstanding bästa LC-bloggen - även om jag faktiskt inte tycker om att tonläget sakta skruvas upp allt mer - jag vill minnas att jag ett år efter att han slog upp portarna
skrev:
Idag är det the plats man skall vara på om det skall läsas, diskuteras och debatteras om och kring LC.
Kronprinsen under Dr. Annika Dahlqvist har nu vuxit upp och blivit kung i LC-land. Jag känner flera meningsopponenter som uttrycker förvåning över hur pass ödmjuk Dr. Andreas Eenfeldt är - även om flera sätter ett varnande finger i luften om att det på sista tiden sakta drar in lite mer extremistiska tongångar. Personligen tror jag det är en snart övergående fas som dels styrs av de allmänna debatten och dess ämnen och dels av den personliga utvecklingen i bloggmediat av kostdoktorn själv.
Jag tror inte att vi behöver påstridiga och frälsningslika ledargestalter för folkhälsans skull; jag har en stark tillförsikt inför framtiden.
Tragik!
Det mest tragiska är att LC faktiskt hjälper många till friska liv. Det handlar fortfarande i huvudsak om sjuka människor med sockersjuka eller fetma el dyl. Jag tror också att friska människor skall äta betydligt mindre - och bättre - kolhydrater än idag. Det skulle säkert också främja folkhälsan rejält.
Men för, inkl mig själv, så
går dessa insikter uppenbarligen överstyr...
Aggressiv offensiv
Vi kanske generellt inte behöver ha någon särskilt aggressiv framtoning - många upptäcker att de råd de får från etablerat håll inte håller måttet och letar då efter alternativa kunskaper. Det är nog sannolikt först där som vi måste ha en generös och behärskad attityd för att kunna sprida vårt budskap till dem som faktiskt behöver det mest i dagsläget. Jag är helt säker på att en generös och ödmjuk attityd skulle sprida kunskapen hundrafalt jämfört med den aggressivitet och vildsinta attityd som idag kännetecknar många LC:are. Tyvärr...
Aggressivt ja...
Det finns en hel del där LC inte har på fötterna och där företrädare gör precis som motståndarna, det är väl knappast vare sig upprörande eller förvånande? Jag tror inte på att till varje pris propagera för att man sitter på alla sanningar, jag tror på att försöka (gud skall veta att jag trots allt
försöker själv) att vara ödmjuk och ärlig med dessa frågor.
Upptrappat röstläge
Jag tycker många bör ta ett djupt andetag och lugna ner sig ett par, tre hekton. Ta en promenad i friska luften, nollställ sedan sinnet och läs igenom flera av de mest högljudda trådarna igen och bedöm sedan hur trätobröderna här på bloggen bemöts. Jag tycker upptrappningen av tonläge väldigt ofta ligger på LC-förespråkares sida, ganska tydligt nu med de kommentarstrådar av Trance jag har skummat igenom. Visst blir det cirkelresonemang, men är det inte "försvararna", eller snarare angriparna som tvingar in honom/henne i dem?
Religiös kult
Att bloggarna i huvudsak handlar om selektiva nyheter och ofta mer eller mindre personkult är ställt utom all tvivel. Idag är således bloggarna oerhört intimt förknippade med personer, eller kändisar om man så vill. På dessa bloggar hamnar det oftast mer eller mindre militanta åsiktsbröder som genast drar ut i strid mot otrogna som är sugna på debatt eller helt enkelt haft den dåliga smaken att försöka få bloggläsarna i allmänhet att lyfta blicken en smula.
Åsiktsdomän
Tråkigt, men man ser bloggmekanismen överallt - det spelar ingen roll om bloggförfattaren heter
Carl Bildt,
Skugge,
piratpartiet eller
Dahlqvist.
Bloggen blir ganska snabbt en åsiktsdomän där medlemmarna är trogna soldater och försvarare.
Få rätt eller ha rätt?
Det handlar inte om något krig där opponenter till LC till varje pris måste kämpas ner - precis som LC:are har "trängt" in på andras områden så har våra meningsmotståndare rätt att ifrågasätta och peka på svagheter. Detta förfarande har tidigare applåderats som ett spridande av "läran". Men när meningsmotståndare kommer till våra domäner så är det verbal protektionism direkt så det heter duga.
"Vi vill inte ha dig här!"
Ur ett strikt personligt perspektiv så skulle däremot jag omedelbart vända ryggen till alla ställen som idkar den typen av munkavle och censur. Oavsett om det är av monitära orsaker då bråkmakare skrämmer bort potentiella reklamklick...
Mainstream?
Det fundamentala LC-budskapet från ett par år tillbaka är inte alls lika revolutionerande nu, utan betydligt mer finputsat - eller anpassat om man ska vara elak. Det som skiljer är att nu är LC en kraft att räkna med och har givetvis som sådan fått många ifrågasättande blickar på sig.
Bra säger jag, dåligt säger andra vars argument tagit slut och som tyvärr ofta hemfaller till sandlådenivå.
Paranoia av LC?
En annan tråkig sak är att paranoian och konspirationsteorierna har fått sådan oerhörd spridning. Allt som LC inte kan förklara är alltid sammansvärjningar och hemliga uppdragsgivare (läs margarin och läkemedel) alltid ligger bakom.
Roande, men inte sant.
Däremot att någon blivande dietist har tillgång till akademiska kunskaper från skolan är säkert klart, men att ta steget fullt ut och prata om avlönade kampanjer är kanske lite väl mycket prat i nattmössan, som f ö ofta sannolikt är gjord i alu-folie...
Är de smågalna?
Det är möjligt att det är svårt att objektivt se på händelser om man är nyfrälst och står mitt i missionståget. Tyvärr ter sig mina forna fränder i kostkampen allt oftare som lite smågalna och ständigt "missförstådda". Allt oftare så buntas de ihop med foliehattar och paranoida sammansvärjningslyriker.
Flock
Som nu med
svininfluensan och vaccineringen... Och innan var det vildsint om D-vitaminer, margariner, omega6-oljor och t o m så var microvågsugnarna nära att svartmålas av LC-etablissemanget! Så nog verkar de vara lättledda, de där LC-massorna? Någon auktoritet pekar och alla rusar i riktningen. Att tillhöra en homogen grupp är skönt och tryggt - men är det bra?
Ta ansvar
Vi äldre LC:are borde inse att världen inte var så svartvit som vi trodde när vi började med LC-kost. Vi borde ta mer ansvar för debatten och vara öppna och ödmjuka för alla rön, vare de är för eller emot LC. Det är vi som har stor del i att debatten är som den är, de nya kommer och tar intryck av den aggressiva och religiöst febriga stil som många erfarna slänger sig med - och då tar de nya över på samma sätt.
Leve bråkstakarna!
När alla rusar åt samma håll, helt blinda för hastighet, färdriktning och syfte - så är det skönt och viktigt att någon vågar ställa sig upp och ifrågasätta turen. Det blir utan undantag alltid aggressivt genmäle och de som orkar fortsätta kampen av ifrågasättande är starka individer att imponeras av. Det spelar ingen roll om det handlar om kosten, om den moraliska sexlagstiftningen, FRA-lagen, växthuseffekten eller tokfeministernas snea världsbild som tvingas på oss alla.
Retoriska frågor
- Vem tror du har tagit mänskligheten längst, de som blinda följer strömmen eller den som vågade ställa de obekväma frågorna?
- Konstigt nog så hyllas Dr. Dahlqvist av sina anhängare för sitt "bråkiga sätt", emedan liknande meningsmotståndare censureras och ignoreras och bemöts otrevligt?
- Varför anses det konstigt att kommentarerna "går runt och runt", när det faktiskt i huvudsak är likadant med blogginläggen själva?
- Kommer det fram något matnyttigt överhuvudtaget när det bara är ja-sägare på plats?
Slutord
Jag är medveten om vilket hästjobb som det måste vara att driva Sveriges största kostblogg, det är klart att det sänker ribban för vad man orkar med i längden... men det är ingen annan än Kostdoktorns eget beslut, så:
Stå på dig Kostdoktorn - jag tycker du har fel i denna fråga! ;o)
Mer om...
//Zac,
påminner om min bloggläsarundersökning
PS. Jag har klippt en hel del ifrån tidigare inlägg; 'Ode över LC', 'Febrig redan innan fluensan?', 'Strategier / LC-propaganda' samt 'Om bloggar'.
Läs även
andra bloggares åsikter om
lc,
lowcarb,
low-carb,
lågkolhydratsdiet,
kost,
hälsa,
Kostdoktorn,
fettdoktorn,
Dr Annika Dahlqvist,
Dr Andreas Eenfeldt
